Ja nu sitter jag alltså här med lite ångest över att jag inte skrivit på länge .
har kikat runt på vänners bloggar och inser hur dom flitigt skriver regelbundet om vad som hänt i livet :)
Medans jag själv tryckt på paus knappen i min blogg.
Jaja får väl se om jag har tid att starta blogga igen .. Gjorde det flitigt kanske 2 dagar.. Det säger ganska mycket att jag haft mkt annat för mig =)
Det kan man ju se positivt på . å negativt .
Jag har kommit till läget jag var i för ett tag sen .
Lägger tiden på saker jag egentligen skulle kunna låta bli , Tiden försvinner när man sitter framför datan och pratar med alla , lägger upp bilder , kollar igenom bilddagbökerna , lyssnar på musik , redigerar , kollar film , ja allt ..
Skolan blir lidande och jag skjuter upp läxor , långa arbeten om konstnärer och slöjd historia mm till sista minuten .
Det innebär att kvällen innan det ska vara klart sitter jag där och vrål pluggar/ skriver och ångrar att jag inte startat tidigare .
Men förbättrar jag mig och gör mina läxor í tid sen ?
Nej .
Jag fortsätter i min onda cirkel och tar mig inte ur den..
Jag planerar veckorna fulla , eller ja .. finns det någon lucka mellan träningar och sånt så fylls dom upp av det ena eller det andra .
Har just tagit upp Handbollen igen och då är det en träning till .
Egentligen 2 st men Dansen krockar med Handbollen på onsdagar så måste välja nu..
Måndag - Handboll
Tisdag - Inget än så länge men tanläkare bokad inför nästa vecka mm .
Onsdag - Dansträning i hudik vilket blir en hel dag där och kommer tidigast hem kl 8 .
Torsdag - Städdag med familjen för att slippa det på helgen .
Fredag - Hitta på något med vännerna , pojkvännen ,
Lördag - Lika som fredagen oftast .
Söndag Dansträning .
Veckorna är liksom nästan uppbokade med något hela tiden .
+ att det är pluggning som ska egentligen hinnas emellan ..
Jag vet och ser - Jag får ingen tid att hämta krafter .
Jag måste själv sakta ner på Tempot .
Annars kommer jag tillslut att gå in i väggen eller så .
Jag är en person som har enormt höga krav på mig själv , Det är kanske inte många som vet det .
Det syns kanske inte att jag känner press , men det gör jag .
Pressen som finns att man ska vara å se ut på ett speciellt sätt , vara "normal"
"normal" som egentligen inte finns .
Men som ändå jagar och gör sig påmind .
Jag vet att man inte egentligen ska leva efter sånt , men det blir så ändå .
Jag ska ta nya tag nu , Jag måste .
Jag måste till Annika ...